Karl X Gustav som student

Även för en regent kan det tvivels utan var nyttigt med ett uns av akademisk bildning, och det är också en lång rad svenska regenter som legat någon tid i Uppsala. Vår nuvarande kung Karl XVI Gustav förkovrade sig som bekant i statskunskap i Uppsala läsåret 1968-69 och även kronprinsessan Viktoria har förärat universitetet ett kortare besök. Den allra första kungen som i sin ungdom studerade i Uppsala var Karl X Gustav, som skrevs in som student vårterminen 1638.

Att den unge Karl Gustav en gång i en fjärran framtid skulle bli Sveriges kung, var alls ingen självklarhet vid den tid han var student i Uppsala. Han tillhörde förvisso den kungliga familjen med Gustav II Adolf som morbror och Karl IX som morfar, och efter slaget vid Lützen var han formellt sett tvåa i successionsordningen efter Kristina. Om hon avstod från tronen skulle Karl Gustav kunna göra anspråk på den. Om hon inte avstod skulle den hon gifte sig med bli kung av Sverige, och det är ingen hemlighet att det ingick i Karl Gustavs strategi under ungdomsåren att äkta sin kusin, som han stod mycket nära. Hans far Johan Kasimir, som blott var en landsflyktig Pfalzgreve av det obetydliga furstendömet Cleeburg, var dock något av en främmande fågel. Karl Gustavs ambitioner motarbetades därför mer eller mindre aktivt av en rad inflytelserika familjer inom högadeln.

Redan från unga år fick prinsen av Cleeburg en utmärkt utbildning via Bengt Baaz, som var hans preceptor – dåtidens praktiska kombination av informator och barnvakt. Prinsen gnuggades dagligen i filosofi, kristendomskunskap och de antika urkunderna, och både skrev och talade ledigt på franska, tyska och latin. Baaz drog sig inte heller för mer handfast pedagogik. När Karl Gustav vägrade öppna munnen hos tandläkaren lät Baaz dra ut två tänder på sig själv, för att visa prinsen att den egentligen inte var så farligt.

Blott 13 år gammal förde Karl Gustav själv fram tanken på att genomgå depositionen och studera i Uppsala. Att åka till Uppsala för att studera redan som 13-åring kan tyckas tidigt, men för adelssöner på 1600-talet var det inte ovanligt att påbörja de akademiska studierna ännu tidigare, redan vid en ålder på 6-7 år. Föräldrarna tyckte att deras söner var för fina för att slita byxbaken bland ofrälse pojkar på katedralskolornas skolbänkar, och skickade dem i stället med en preceptor direkt till Uppsala. Universitetet ogillade detta oskick och klagade över att ”en oändlig hop småbarn draga till akademin, så att denna bliver liksom en barnskola”. Man tycks emellertid ha anpassat sig till rådande omständigheter för i universitetets statuter från 1655 heter det bland annat att studenterna ska hålla sig till sanningen, inte försumma gudstjänsterna för lekar och spatserturer och inte stimma, skvallra eller bedriva narr- och apspel. Karl Gustavs studier i Uppsala kom emellertid att fördröjas ytterligare några år, framför allt då hans föräldrar inte var särskilt tilltalade av idén. Vid den här tiden tog dock rikskanslern Axel Oxenstierna ett allt större ansvar för Karl Gustavs fortsatta studier, och han var en varm anhängare till Karl Gustavs universitetsplaner. Rikskanslern visade otvivelaktigt ett ärligt och ambitiöst engagemang för prinsens bildning. När de träffades förhörde han prinsen nogsamt och läxade upp Baaz när det uppdagades kunskapsluckor. Det är emellertid möjligt att det även fanns dunklare motiv bakom rikskanslerns tillskyndan till prinsens akademiska studier; om prinsen kunde utlokaliseras till den leriga landsortsstaden under ett läsår, så skulle det ha en hälsosamt avkylande effekt på hans relation med den blivande drottningen, och det skulle fjärma Pfalzsläkten från maktens centrum.

Oxenstierna var en handlingarnas man och tog därför initiativet till att Karl Gustav skulle göra ett kortare studiebesök i Uppsala våren 1637 då han hunnit bli 15 år. Han skulle se på staden, höra på några föreläsningar och träffa studenter och professorer. Föll allt väl ut var tanken att han skulle kunna skriva in sig till höstterminen. Den 20:e april avreste prinsen med ett sällskap på tio personer från Gamla stan och kom på eftermiddagen fram till Rosersberg utanför Märsta där de blev ståtligt mottagna av riksskattmästaren Lars Sparre. Nästa dag gick resan vidare i sakta mak och om aftonen kom sällskapet fram till Flottsund vid Sunnersta där de möttes av åtskilliga unga adelsstudenter. Inne i Uppsala sökte prinsen, på Pfalzgrevinnans inrådan, logi hos en viss Thomas Lohrman. Hon ansåg nämligen att det skulle bli lättare att pruta på priset om han bodde hos en vanlig borgare och inte hos en professor.

Karl Gustav stannade i Uppsala i knappt två veckor, och dessa kom att bli tämligen häktiska. Professorer, studenter, ärkebiskop med fler, ville ju så gärna visa allt som Uppsala hade att bjuda på. I ett svindlande tempo skjutsades prinsen i en vagn dragen av ett sexspann kors och tvärs genom staden för att höra orationer och föreläsningar, gå på supéer, visitationer och gudstjänster i Domkyrkan. De besökte biblioteket och universitets tryckeri och pappersfabrik. De gjorde utflykter till Mora stenar, Kungsängen och Uppsala högar, och mitt i allt detta tycks även prinsen hunnit med lite jakt. Det ordnades också så att prinsen fick delta i en depositionsceremoni när riksskattmästarens söner skulle skrivas in som studenter. Depositionsceremonin, som var ett slags nollning av nya studenter, kunde bli en ganska ruskig tillställning. De nya studenterna kläddes i säckväv, sotades med aska, och styrdes ut med galtbetar i mungiporna och åsneöron på huvudet. Sedan förhördes de, hånades och misshandlades med trätång och träyxa. Med studenter från högadeln gick man emellertid något mer varsamt till väga. Pennalismen och det nakna övervåldet hade ersatts med ett tunt skal av symbolik, man bjöd på konfekt, och på den depositionsceremoni Karl Gustav bevistade, var till och med damer med i publiken.

Besöket föll väl ut och tanken var att prinsen skulle påbörja sina studier höstterminen 1637 och stanna ett läsår. Det kom dock att dra ut lite på tiden. Först ansåg hans preceptor Bengt Baaz att det inte var någon idé att åka till Uppsala i september. Hans skriver till Palzgrevinnan att studenterna ändå inte samlas förrän framåt vintern då flertalet är hemma för att hämta vinterförtäring. Många studenter har också åkte till Västerås marknad för att träffa släktingar som kommer med mat för vintern i Uppsala. Sedan går senhösten snabbt, Karl Gustav gör några resor, och plötsligt är det jul. Planerna ändras därför så att han bara ska läsa i Uppsala under vårterminen.

Innan avresan till Uppsala höll rikskanslern själv ett tre timmar långt förhör med Karl Gustav för att skapa sig en uppfattning om pojkens kunskaper. Utifrån detta sattes mål upp för vårens studier och rikskanslern bestämde i detalj vilka böcker som skulle läsas och hur studierna skulle bedrivas. Bland mycket annat fastslog rikskanslern att prinsen sov alldeles för länge på morgonen, och bestämde att denne under studietiden skulle gå upp klockan 4.

Under våren i Uppsala bodde prinsen med sitt tolv man starka följe hemma hos professor Leneaus. För detta betalade han 19 ½ riksdaler i veckan och då ingick ett ypperligt kosthåll. Baaz skriver att professorskan två gånger per dag bjöd på sex till åtta rätter och till varje måltid fanns rena servetter. Däremot ingick inte ved.

Huvudansvaret i Uppsala för prinsens studieprogram lades på ärkebiskopen. Han fick också instruktioner om att hålla ett vakande öga på prinsens umgänge, så att detta inte skulle stjäla värdefull tid från de akademiska övningarna. Något rumlande av den typ som stormaktstidens bullriga studenter annars var kända för, verkar det inte heller ha blivit för Karl Gustav. Tvärt om läste han med stort nit från morgon till kväll och förkovrade sig i den lutherska kyrkans huvudläror, latin, statskunskap, och en lång rad antika författare. Till och med prinsens preceptor, som själv varit student i Uppsala och Dorpat, tyckte att studieprogrammet var väl rundligt tilltaget, och att det lämnade för lite utrymme åt sällskapslivets plikter. Prinsen tycktes dock trivas med de hårda studierna, och i april forcerades tempot ytterligare. Han visste att han ånyo skulle förhöras av den stränge rikskanslern efter terminens slut och detta bidrog säkert till viss del till hans höga studiemoral.

Någon examina eftersträvade aldrig Karl Gustav, och det var över huvud taget ovanligt att adelsynglingar tog examina. I regel stannade man bara ett läsår i Uppsala och avslutade med en offentlig oration på latin, som blev som ett insegel på en väl använd tid vid universitetet. Karl Gustav höll oration den 9:e maj 1638 över ämnet ”Det svenska rikets företräden och anseende”.

Många år senare, 1654, när drottning Kristina hade abdikerat och Karl Gustav skulle krönas var det hans gamle husvärd Leneaus som hunnit bli ärkebiskop och förrättade kröningen. När Leneaus väl satt kronan på Karl Gustavs huvud lär kungen ha viskat ”Ska vi nu gå och såga ved, käre far?”

De studier Karl X Gustav hade bedrivit i Uppsala tycks också ha givit honom mersmak på delikatesserna i den teologiska litteraturen. När han drog med den svenska armén som en gräshoppssvärm kors och tvärs genom Polen tömdes landets kloster och bibliotek nogsamt på sina dyrgripar, av vilka många än i dag kan beses på Carolina.