En queer krögare

Tänk er 40 krogar i Flogsta. Så stor var krogtätheten i 1840-talets Uppsala. Inte bara utbudet utan även mångfalden var stor. Det spände från ananaspunsch under silverkaldelabrar till tarvligt träkolfiltrerad finkelsprit i mörka smutsiga källare. Märkligast bland alla studentromantikens utskänkare var dock tvivels utan Aron Fors som hade ett litet schweizeri med tre trånga rum på Drottninggatan mitt emot Schylanders källare. Aron Fors hade nämligen en något oklar könstillhörighet.

Vissa höll honom för att vara en man i kvinnokläder medan andra tog honom för en kvinna med antagen manlig identitet – kanske sanningen var att han var hermafrodit. I stort sett såg han ut som en man med en mans ansikte, även om han var liten, ja nästan späd till växten. Det besynnerliga var att han föreföll ha antydan till kvinnobröst och även hans röst var ljus som en kvinnas. Det kvinnliga intrycket förstärktes av hans kläder, som kanske inte var utstuderat kvinnliga, men alls inte manliga – i dag skulle vi nog kalla dem queer. Han brukade gå klädd i pantalonger, blus med broderad utslagen krage och en lång sammetskofta som han drog till runt livet med ett skärp så att den såg ut som en klänning. I skärpet hade han också likt en husfru sin nyckelknippa. Vidare hade han långt svart lockigt hår och örhängen och andra smycken som en kvinna. Även hans manér svarade i stort mot den tidens syn på kvinnlighet. Han neg när han tog i hand, trippade omkring och koketterade gärna sina gäster. Aron Fors som var en tämligen svårt alkoholiserad periodare brukade helt och hållet försvinna från schweizeriet några dagar varje månad. Det hette att han tog sig ett ordentligt rus, men dåtidens studenter tyckte sig ana en påtagligt regelbunden periodicitet i de månatligt återkommande återfallen.

Själv betraktade sig dock Aron Fors som man, även om det var en sak han högst ogärna diskuterade. Den annars blide, godmodige och för sitt skrå stillsamt intellektuelle Fors kunde bli fullkomligt ursinnig när studenterna någon gång ibland drev gäck med honom och ifrågasatte hans könstillhörighet. Vid ett tillfälle rumlade en allmänt ökänd och för stunden något påstruken buse in på schweizeriet, tog den stackars Aron Fors i sitt knä och höll Fors armar runt sin egen hals samtidigt som han citerade Tegnér: Det är så skönt när forsen larmar att tryckas av små vita armar. För dylika trakasserier hyste Fors en stor fruktan och han brukade bli alldeles förfärad när han såg sina plågoandar på gatan utanför schweizeriet.

Ryktet om den lätt udda schweizeriägaren i Uppsala spred sig över hela landet och under 1840-talet utgjorde han i det närmaste en sevärdhet. Folk på genomresa brukade anslå en halv dag extra för att besöka hans schweizeri på Drottninggatan, se honom svassa runt i sin kvinnliga utstyrsel och bedriva lite kurtis. Till och med den ryske ministern baron Krüdener med friherrinna kom till Uppsala för att se Aron Fors, som kråmade sig och gjorde sig så älskvärd och intagande som möjligt, för att inte göra de förnäma gästerna besvikna.

Detta var vigilansens guldålder och alla tycktes vara varandra skyldiga pengar i en reversernas och panternas hysteri, som närmast för tankarna till pyramidspel. Nå, varför lånade då studenterna pengar av varandra? Jo, i huvudsak för att rumla omkring, avnjuta sexor och dricka punsch på schweizerierna. Bardisken blev det nav kring vilket vigilansen kretsade och näringen som sådan sögs med. Mycket av det som söps, söps på krita, och var krog förde bok. Aron Fors hade dock en något udda bok för dem han trakterade på krita. Varje gång en ny skuld bokfördes för en av hans gäster summerades den med de gamla skulderna och antecknades på en ny rad som en ny skuld utan att de gamla skulderna ströks. På så sätt ökade skuldsättningen i boken nästan exponentiellt för varje sup, vilket dock inte torde ha bekymrat hans gäster nämnvärt efter ett tillräckligt stort antal supar. Nu var emellertid inte Aron Fors den som skörtade upp studenterna utan ansåg sig i minnet kunna hålla reda på vilka summor som redan var summerade och vilka delsummor dessa bestod av. De studenter som kände sig oroliga kunde trösta sig med att Aron Fors ändå inte tycktes lägga namnen på sina gäldenärer på minnet. I hans bok med krediter finns gäster såsom Herrn med näsa, Herrn med rock och Herrn med håret antecknade. Då näsa, rock och hår var något som flertalet studenter på den tiden hade skulle det antagligen bli svårt för Fors att sätta de studenter som inte betalde på gäldstuga.

Aron Fors var rädd för döden. Det är förvisso de flesta, men Fors närde en närmast patologisk rädsla för att dö, som helt kom att paralysera honom när koleran kom till Uppsala i början av 1850-talet. Schweizeriet klappade igen och Fors barrikaderade sig i rädsla för att bli smittad. Rädslan drev honom också djupare in i alkoholismen och i brist på annat drack han upp flaska efter flaska med Eau de Cologne. Trots avskildheten och alla försiktighetsåtgärder han antog letade sig koleran in i hans Schweizeri och tog hans liv. När hans testamente öppnades visade det sig att han hade testamenterat den för en enkel schweizeriägare närmast fantastiska förmögenheten på fyrtiotusen kronor till Akademiska sjukhuset.