Cromwells ambassadör i Uppsala

Drottning Kristina bodde långa perioder i Uppsala, och hade ett mycket varmt förhållande till Uppsala universitet. Fram till hennes abdikation på Uppsala slott i maj 1654, blev Uppsala i realiteten tidvis Sveriges huvudstad. Ett flertal ambassadörer från bl.a. Spanien, Holland, Frankrike, Ryssland och Portugal kom att flytta till Uppsala under de första åren på 1650-talet, och till dessa hörde Cromwells engelske ambassadör Bulstrode Whitelocke. Han efterlämnade en runt tusen sidor tjock dagbok, som bl.a. detaljerat beskriver hans vistelse i Uppsala våren 1654. Det är en unik källa som ger en intressant bild av stormaktstidens Uppsala sett i en främlings ögon.

Klockan 4 på morgonen den 15:e november 1653 i full storm anlöpte Whitelockes skepp Göteborg. Sedan färdades delegationen upp över Lerum, Skövde, Örebro, Köping, Västerås och Enköping under några ruggiga senhöstveckor och Whitelocke klagar mycket i sin dagbok över "dusty and bad quarter" där hans delegation får sova i hö och äta otjänlig mat. Den 20:e december närmade de sig Uppsala i full snöstorm och fruktansvärd kyla, och under färden från Enköping halkade en av hans hästar på isen och bröt nacken. När en mil återstod stannade de mitt i snöstormen på nuvarande väg 55 och började klä upp sig i livréer och högtidskläder, för att vara presentabla vid intåget till Uppsala. Vid ankomsten tågade man i procession med facklor genom staden till nuvarande Rådhuscaféet vid Stora Torget där hovet hade iordningställt en lägenhet på andra våningen, som t.o.m. var tapetserad.

Whitelocke verkar ha förfärats en del över svenskarnas supighet, och speciellt bruket att i tid och otid skåla för allt och alla. Man kan anta att det lokala studentlivet på stadens krogar bidrog till att stärka honom i denna uppfattning under våren. Innan ankomsten till Uppsala hade han också nogsamt varnat delegationen för att ge sig in på att skåla med svenskarna. Detta ledde till en lustig förveckling med ceremonimästaren vid hovet, som redan till Whitelocks första kväll i Uppsala dök upp med ett jättelikt glas vin och insisterade på att få dricka "health for the Commonwealth of England". Whitelocke, som ville föregå med gott exempel inför sin delegation vägrade, men då ändrade ceremonimästaren skålen till att gälla general Cromwell och undrade om Whitelocke då tordes spotta i glaset. På detta replikerade Whitelock att Cromwell "had other business for his soldiers then to drink and pledge health".

Dagen för julafton 1653 hämtades Whitelockes delegation vid Stora Torget och kördes upp i vagnar längs nuvarande Drottninggatan och Slottsbacken där hundra musketörer stod vakt. Oxenstierna tog emot på trappan och de eskorterades upp till rikssalen där Drottning Kristna satt på sin tron. Tal hölls på engelska, svenska, franska och latin och i en komplicerad ömsesidig artighetsbetygelse tog Whitelocke och drottningen av och på sin sina hattar.

Julen firades i stillhet på den engelska ambassaden vid Stora Torget, men på annandagen stiftade Whitelocke för första gången bekantskap med de uppsaliensiska studenterna. De kom hem till honom och högläste verser på latin, grekiska och hebreiska. Efter att ha lyssnat på dem en stund gav Whitelocke dem en liten slant och skickade iväg dem.

Whitelockes grå vardag i Uppsala under vårvintern 1654 består till stor del av en lång rad nästan dagliga audienser hos drottningen och ett än större antal möten och överläggningar med andra nationers delegationer i Uppsala. Hans vistelse i staden skulle sluta med den betydelsefulla svensk-engelska vänskapstraktaten, och dagboksanteckningarna under Uppsalabesöket handlar sida upp och sida ned om turerna kring denna traktat. Mellan raderna skymtar emellertid Uppsala och universitetet fram. Whitelocke bjuder bland annat företrädare för universitetet på middag och idkar "learned discussions" med dem. Han gör även i april tillsammans med de franska diplomaterna ett artighetsbesök på Gustavianum för att under bibliotekarie Dr. Loccenius ledning se universitetets stolta bibliotek. Under 30-åriga kriget hade svenska trupper lyckats skrapa ihop en hel del böcker från kloster och universitet runt om i Europa. Det fanns vid denna tid bortåt 10.000 verk i biblioteket, men inte särskilt många var hederligt införskaffade. Nu lät sig inte Whitelocke imponeras av boksamlingen. Själv lär han ha haft en ännu större hemma i England - det var i vart fall vad en av hans underhuggare lät undslippa sig under besöket, vilket synnerligen retade de Uppsaliensiska studenterna. Som ett tack för besöket donerade Whitelocke 20 verk av endast engelska författare.

Den 24:e januari får Whitelocke snuva och feber. Alla är oroliga. Drottning Kristina och den franske ambassadören frågar dagligen om hans hälsa, och för att pigga upp honom lite kommer en musiker från domkyrkan och spelar för honom. Whitelocke konstaterar torrt i sin dagbok att han nog egentligen kom snarare för att ta emot "40 Ricks dollars" för spelningen än för att spela.

Det kunde vara nog så stökigt nattetid i 1600-talets Uppsala. Druckna och skräniga Uppsalabor, säkert en hel del studenter får man förmoda, gav sig på Whitelockes folk på gatorna. Kvällen den 21:a februari 1654 gav sig till och med druckna danskar, holländare och svenskar i förenad attack på den engelska ambassadens dörr med dragna värjor och skrek "Come forth ye English dogges". Först när den engelska delegationen öppnade eld med en pistol från ett fönster skingrades bråkmakarna. Det är naturligt att Whitelocke inte gärna ville ha sin familj eller andra i den engelska delegationen ute på stan nattetid under sådana omständigheter, och eftersom de svenska vinternätterna nu var så långa, såg sig Whitelocke tvungen att arrangera underhållning på ambassaden kvällstid för att hålla folk inomhus. Man lyssnade på musik, dansade menuetter och hörde på föredrag och deklamationer på latin.

Nu kunde säkert myndigheterna själva ta itu med de värsta bråkstakarna. Den 1:a april tidigt på morgonen blev Whitelocke vittne till hur en mördare halshöggs med svärd på torget utanför ambassaden. Några mindre brottslingar fick löpa gatlopp, nakna från midjan och uppåt mellan rader av män med björkris. Efter denna uppvisning tar Whitelocke en stärkande vårutflykt med picknick på högarna i Gamla Uppsala.

Vid sidan om diplomatin ägnade sig Whitelocke åt en hel del små nöjen. Han gjorde promenader i skogarna runt Uppsala, ofta tillsammans med andra ambassadörer. Man ägnade sig åt ritt och sköt till måls med pistol, vilket var aktiviteter som även drottning Kristina med glädje och viss skicklighet deltog i. Med jämna mellanrum var det även baler och musikaftnar på slottet, och man firade faktiskt Valentin i februari - en i Whitelockes delegation, en viss Captain Croke, uppvaktade sin älskade på Valentin med silkesstrumpor som present.

För att bereda Whitelocke lite extra nöje hälsade universitetskanslern Oxenstierna på med några samer i en släde dragen av renar. Whitelocke konstaterade i sin dagbok att "the laps" inte riktigt såg ut som vanliga människor. Tydligen måste Whitelocke ha gillat renarna för två veckor efter Oxenstiernas besök lagade drottning Kristina så att Whitelocke fick 25 renar att ta hem till England. Han visste väl inte riktigt vad han skulle ta sig till med 25 renar på ambassaden vid Stora Torget så i väntan på hemresan inhystes djuren på en bondgård strax utanför Uppsala. Någon måste ju ta hand om renarna i England så Whitelocke gjorde upprepade men fruktlösa försök att bjuda med två samer med familj, men vare sig pengar eller löften kunde förmå dessa att följa med på skeppet tillbaka till England. Renproblemet löste sig dock oanat snabbt för Whitelocke. En flock vargar som strök omkring i skogarna utanför Uppsala denna vargavinter åt upp 15 av renarna och de resterande 10 djuren dog av värmeslag (redan i februari!), vilket Whitelocke noterar med viss tillfredsställelse i sin dagbok.