Så bodde studenten förr

När seklet var ungt brukade Uppsala universitets vaktmästare, som hade en tjänstelägenhet i universitetshuset varje höst ha en legendarisk annons i UNT: "Rum uthyres till student. Kök, klosett och universitet finns i huset". Få studenter har det varit förunnat att bo i själva universitetshuset, men hur har studenterna i allmänhet bott under akademins 500-åriga historia?

Våra allra första studentbostäder är faktiskt betydligt äldre än universitetet. De anlades för Katedralskolans räkning 1316 av domprosten Anders And (alltså Kalle Anka på danska). Anders And hade själv studerat i Paris och där varit med om att grunda Upsala Nation 1296. Som domprost åter i Uppsala blev han ansvarig för Katedralskolan, vars djäknar saknade något ställe att bo på under sina studier. Då donerade han själv ett hus på holmen som Upplandsmuseet nu står på till domkyrkan, och detta hus kom att fungera som Katedralskolans "kommunitet" eller studenthem. Antagligen var han inspirerad av nationslivet i Paris och sina erfarenheter av Upsala Nation eftersom kommunitetet blev mer än ett studenthem. Här kunde eleverna bo, äta och studera under ett och samma tak ungefär som på ett anglosaxiskt college.

När universitetet grundades 1477 bestämde ärkebiskop Jacob Ulfsson att kommunitetet skulle övergå i universitetets ägo, och fungera som bostäder för dess studenter. Halvön i Fyrisån började nu också kallas för "Studentholmen".

Under reformationen var verksamheten vid universitetet tämligen avdomnad och kommunitetet förföll. I början av 1600-talet, när universitetet gick in i sin första guldålder, revs Anders Ands gamla hus och kommunitetet flyttades till Academia Carolina – en huslänga på Domkyrkans sydsida vid nuvarande Riddartorget.

Universitets expansion under stormaktstiden krävde allt fler studentbostäder och bara ett fåtal privilegierade kunde få plats i kommunitetet. Det vanligaste under 1600-talet blev att hyra ett rum eller en sovplats hos någon av stadens borgare. Studenter från de högre samhällsklasserna kunde hyra hela våningar eller hus och hålla sig med egna s.k. studentkokerskor och passoppojkar. De mindre bemedlade fick nöja sig med en s.k. nattstuga, d.v.s. en sängplats de ofta delade med andra studenter. I mitten av 1600-talet betalade man runt 10 daler för nattstuga under ett helt läsår. För att spara pengar var det även vanligt att studenterna hade med sig matsäck bestående av bröd, smör, ärtor, sill och fläsk för hela läsåret när de kom på hösten. Det blev hela vagnslaster med mat, och stadens borgare klagade mycket över att många studenter tog med mer mat än de behövde och sedan sålde till andra studenter, och därvidlag inkräktade på borgarskapets handelsprivilegier.

När Gustav II Adolf gjorde sina stora donationer till universitetet på 1620-talet instiftade han även boendestipendier för framstående men mindre bemedlade studenter, varav många kom från bondeståndet. Vindskuporna på Gustavianums övervåning inreddes till studentrum för stipendiaterna. I stipendiet ingick även gratis mat i en kantin som inrättades i Gustavianums källare. Allt stipendiaten behövde betala för mat och husrum under ett helt år var blott en daler, vilket måste betraktas som ett rent symboliskt pris. Kungen tillsköt de pengar som behövdes och kocken i Gustavianums kantin sattes att ekonomiskt administrera stipendiefonden. 1635 uppdagades det emellertid att kocken hade svältfött studenterna på enbart välling och utspädd soppa, och istället stoppat de pengar som skulle gå till mat i egen ficka.

Under 1700-talet ändrades inte boendeförhållandena för studenterna mycket, men en bit in på 1800-talet sker en klar förbättring. Från att ha bott 3-4 i samma rum och ofta i samma säng, blir det nu en självklarhet även för de fattigare studenterna att ha ett eget rum. De något mer bemedlade sönerna till storbönder och borgare hade i regel små lägenheter om två rum. Vid den här tiden blir det också nästan en huvudnäring för stadens borgare att hyra ut rum till studenterna. Vanligen hyrde man rummen omöblerade och sedan hyrde man möblemanget separat. På 1830-talet fanns det en sadelmakare Säfström som livnärde sig på den något smala nischen att enbart hyra ut soffor till studenter. Om man inte tillhörde de allra fattigaste studenterna anställde man under 1800-talet i regel en städerska och en s.k. borstpojke. Städerska kallades ofta "städfemma" eftersom hon fick fem kronor i månaden för jobbet, att livnära sig på. Borstpojken var ett slags allt i allo som högg ved, uträttade små ärenden och borstade skor och kläder. I studentrummet hade man förutom en säng eller soffa inte så särdeles mycket möbler. Till interiören hörde en stor kista i vilken man förvarade matsäcken för läsåret. Hållbarheten var det inga problem med, eftersom studentrummet ofta höll en lagom kylskåpstemperatur. Ombyteskläder förvarande man ofta prydligt hopvikta på en stol med ett lakan över som skydd.

Vad beträffar hygienutrymmen och toaletter var det illa ställt ända fram till sekelskiftet. På gården fanns det ett dass, men detta var i regel låst och hyresvärdarna såg helst att studenterna nyttjade dasset så lite som möjligt. Istället gick man till nationens dass när det trängde på, som på de flesta nationer kallades "natio minor".

I mitten av 1800-talet började de första studentkorridorerna byggas. 1853 byggdes Olympen vid Västra Ågatan och alldeles intill byggdes något senare Imperfektum, som båda uppfördes just för att fungera som studentbostäder med korridorer. Båda gav också upphov till var sin roman om studentlivet i Uppsala. Ytterligare några studentbostäder såsom Norrbyska och Waldenströmska kom till under 1800-talet. De första rent moderna studentrummen byggdes 1928-30 på Övre Slottsgatan i Studentkårens regi, och kom att kallas "Gubbhyllan" eftersom endast manliga studenter fick bo där. 1936 gavs sig Södermanland-Nerike som första nation in i branschen och byggde Arkadien; en av de mer kända Snerkingarna som bott där torde vara katten Gullan från Arkadien. Samma år byggdes nya studentbostäder på Skolgatan intill Linnéträdgården. Dessa kallades i folkmun "Klosettpalatset" eller "KP", eftersom det var de allra första studentbostäderna i Uppsala med vattenklosett. Det sägs att de 115 hyresgästerna invigde huset genom att alla samtidigt spolade i alla toaletter, varpå Uppsalas vattensystem brakade samman.