Restaurang Rullan

Att nationerna i Uppsala fungerar som tarvliga krogar för studenterna är en helt modern företeelse. I äldre tider fick den student som ville ha sig en sup innanför västen bege sig till någon av de otaliga lokala krogarna, svalgen, källarna eller schweizerierna i Uppsala. En handfull av dessa, som t.ex. Flustret, Eklundshof och Taddis kom under 1800-talet att få en särskild status som studentkrogar och till dessa hörde även restaurangen Rullan.

Rullan var beläget ungefär där Stadshusets parkering ligger idag, snett emot Uppsala stadsteater och Folkets hus. Detta var bokstavligen utanför stadens hank och stör. Längs det vi idag känner som Kungsgatan löpte Östra Ladugatan och stadsdiket, och öster om stadsdiket tog landsbygden vid med humlegårdar, kolonilotter och en och annan liten stuga.

1820 gavs sig traktör Mathias Wahlström in på ett ekonomiskt vågspel i det att han köpte en humlegård och startade ett sommarvärdshus. Hur man skulle kunna driva en restaurang långt utanför staden, bortom krypavstånd för stadens studenter, var en gåta, men den spekulativt lagde traktören anlade en kägelbana där studenter och "det ringare borgarskapet av det mer anspråkslösa slaget" kunde spela kägla – ett slags arkaisk form av bowling. Inrättningen beskrivs bland annat av den samtide Sundblad såsom "en rödmålad lada, som vid ena ände hade en avskrankning med ett par små låga fönster, några omålade bord och stolar och en skänk". Här trakterade Wahlström sin kägelspelande publik med "påbredda smörgåsar med ost och medwurst, lilla supen och 'surt' öl."

1853 övertogs Rullan av italienaren Antonio Tadei. Han var bördig från Parma och hade hankat sig genom Europa upp till Sverige som positivhalare. Slutligen slog han ned sina bopålar i den uppländska leran för att etablera sig som vinhandlare. Han hade storslagna planer för Rullan. Stället döptes om till Vauxhall med det kända nöjesetablissemanget i London som förebild, men bland studenter kom det snabbt att kallas Vakshall, då det låg intill Vaksala tull. För att locka mer publik byggde Tadei ut kägelbanorna och uppförde tillsammans med klensmeden Lundgren en "karusellgunga" – ett slags pariserhjul som beskrivs som en "likt väderqvarnsvingar kringgående, med handkraft igånghållen gunga". Det anses vara från denna karusellgunga som namnet Rullan egentligen härstammar. En garvargesäll vid namn Viktor Törnbom snickrade ihop en nidvisa riktad mot Lundgren och restaurangen med refrängen "Rullan går, Rullan går".

Positivhalaren Tadei, som själv var från underhållningsbranschen, utvidgade snabbt Rullan till ett veritabelt tivoli. Han inbjöd Bröderna Bohle från Berlin som uppförde italienska pantomimer och atletiska stordåd för den annars inte särskilt bortskämda Uppsalapubliken. Bland numren ingick att ena herr Bohle spändes fast bakom två starka oxar som sedan inte förmådde dra honom ur fläcken samt att fru Bohle skickades upp i en "kinesisk luftballong". Just luftballonger var en återkommande publikattraktion och ibland kunde flyguppvisningarna bli minst sagt spektakulära. I en annons i Upsala Tidning 1856 lockar Tadei publik till Rullan med en "uppsändning av en Montgolfierisk luftballong". Två personer utklädda till bagare respektive sotare skulle följa med uppstigningen och när ballongen "uppnått viss höjd" skulle först bagaren och sedan sotaren "nedstörta".

Under 1850-talet och Tadeis ledning byggdes Rullan ut avsevärt, men det var något av ett ekonomiskt vågspel. Även om publiken var stor och bestod både av studenter och borgare var det blott några få sommarmånader stället hade öppet, och det ledde till att Tadei till slut gick i konkurs. Han drog sig tillbaka som krögare på det klassiska studenthaket "Taddis" beläget där LundeQ tidigare låg.

Senare ägare till Rullan frestade inte publiken med fullt så nervskakande nöjen, men det förekom från och till under 1860-talet att man lockade studenterna till krogen med "Eldkungen Rel Muceab" som bet i glödande plåt och drack kokande olja. Studenterna däremot föredrog i allmänhet mer kylda drycker då de besökte Rullan.

Under 1880-talet kom Rullan än mer att bli ett renodlat etablissemang för studenter. Quintus Mellgren hade börjat arrangera sina berömda varietéer på Mosebacke i Stockholm, och när brodern Emil Mellgren tog över Rullan fick Uppsalapubliken sin egen varieté. Artisterna som uppträdde på Rullan var ofta från sydligare länder och mycket av det vi vet om dessa varietéer har bevarats till eftervärlden i Carl Stiernströms memoarer. Han studerade juridik i mer än 15 år i Uppsala under 70- och 80-talen, och förefaller tidvis ha tillbringat betydligt mer tid på Rullan än på juridikum. Han berättar om stormiga kvällar med flickorna i Tyroler Consert-Sänger Gesellschaft och Kullmans Wienerdam-kapell. Att bedriva kurtis med sångfåglarna var ett allmänt nöje bland studenterna och mest uppvaktad var enligt Stiernström kapellmästarens 17-åriga dotter Ella. Meningen var att hon skulle sköta trumman, men hon hade svårt att hålla takten då hon hela tiden måste värja sig för den mest påträngande kurtisen. När hon en gång fick en närgången fråga av en kärlekskrank student om hon fortfarande var oskuld, svarade hon snabbt utan att rodna "Jag skulle skämmas om så vore, då jag är 17 år och är från Wien".

En annan samtidsskildring från Rullan serverar poliskommissarie Petterson i en rapport i samband med den franska chansonettsångerskan Paulette Rosés gästspel 6:e oktober 1889. I lokalen en trappa upp i Rullan fanns bara manlig publik och s.k. "hög stämning var rådande". Sångerskan som sjöng "antagligen på franska" intog "vällustiga ställningar med utmanande åtbörder och miner". Hon böjde sig framåt så att "brösten nästan fullständigt blottades". Hon lyfte kjolen över knäna "ett gott stycke uppåt låren" och kastade slängkyssar åt publiken. Kommissarie Petterson noterar även att åskådarna inte tycktes fästa någon större uppmärksamhet vid sången men vid varje ny "åtbörd", och i takt med att kjolen lyftes allt högre, ställde sig studenterna på sina stolar och "stormtjöt".

Varietéerna på Mosebacke och Berns och på Rullan i Uppsala förbjöds 1896, men trots det fortsatte Rullan att vara ett av de populäraste studenthaken fram till 1946 då restaurangen brann ned.