Studentexamen förr

Studentexamen såsom avslutande prov efter de gymnasiala studierna vid läroverket infördes först 1864. Innan dess var studentexamen snarare ett inträdesprov man avlade vid universitetet för att få skriva in sig som ny student. Redan i 1693 års skolordning heter det att ingen fick "släppas uhr Gymnasio och sändas till Academien med mindre än att han worden noga examinerad både på den Orten tädan han sig förfoga will och jämväl på den andra dijt han ankommer".

Vid Uppsala universitet var det vid den filosofiska fakulteten man avlade studentexamen. Humanistiska ämnen betraktades nämligen som grundläggande och där måste alla nya studenter läsa ett slags grundutbildning innan de kunde gå vidare till någon av de högre fakulteterna, såsom den teologiska eller juridiska. Examen skedde i stora sessionssalen i konsistoriehuset vid S:t Erikstorg. Examinator var dekanus själv och med vi korsförhören kunde upp till tio professorer sitta. Vid godkänd examen fick man svära studenteden inför rektor magnificus, och därefter immatrikulera sig, alltså skriva in sig i universitets matrikel.

Under slutet av gustaviansk tid klagade professorerna allt mer över den varierande och ofta låga bildningen studenterna besatt när de kom till Uppsala. Fram till dess hade det egentligen inte funnits några mer strikta krav på vilken kunskap som skulle präntas in på gymnasienivå, och olika läroverk tillämpade olika läroplaner. Detta ledde till att filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet hösten 1802 preciserade de kunskapskrav som skulle gälla för studentexamen i Uppsala och sedan distribuerade dessa till landets läroverk och katedralskolor.

Kraven omfattade åtta punkter: 1) kunskaper i grammatik vilka lämpligen kunde utrönas genom explikation av någon klassisk latinsk prosaförfattare. 2) retorik tillräckligt för att kunna urskilja om en tanke är uttryckt figurale eller proprie. 3) logik nog för att kunna skilja på definition, bevis, princip, premiss och konklusion. 4) matematik och framförallt aritmetik, regula di tri och Euklides. 5) geografi - Europa noggrannare och de övriga världsdelarna blott allmänt. 6) historia, klassisk mytologi, biblisk historia, fornhistoria, kyrkohistoria, särskilt reformationens samt nyare historia. 7) katekesen. 8) vissa kunskaper i moral och etik.

Storstilade krav, kan det tyckas för dagens studenter vana vid ett urvattnat högskoleprov, men sanningen att säga blev det kraven till trots inte så mycket bevänt med studentexamen. Fram till 1831 då en rejäl uppryckning gjordes var studentexamen i det närmaste en ren formalitet. Man kan tro att studenterna själva blott var tacksamma för den lindriga examen, men intressant nog såg man det från studenthåll snarast som ett problem att dekanus i sitt förhör icke förmådde sålla agnarna från kornen. Därför kom nationerna själva redan på 1700-talet att införa egna s.k. nationsexamina, som höll en betydligt högre kvalité kunskapsmässigt. Innan den nye studenten upptogs som recentior examinerades han offentligt, varvid varje senior svarade för förhöret i sitt specialämne. Till skillnad från filosofiska fakultetens examen krävde nationsexamen även kunskaper i franska och tyska.

Carl Wilhelm Böttiger skrevs in 1825 och har berättat i sina memoarer om sina första veckor som student. Studentexamen gick med glans även om tillställningen tog tre timmar. Betydligt svårare var nationsexamen som kom veckan efter. Den avlades inför nationens seniorer med inspektor och samtliga landsmän närvarande. Till och med nationens främste hedersledamot var med och grillade honom.

När den nya tuffare studentexamen infördes 1831 kom Wilhelm Erik Svedelius bli en av de allra första som avlade den. Innan examen fick han vänta tillsammans med 11 andra pojkar i ett förmak vars väggar voro beklädda med tavlor som föreställde ohyggliga uppträden ur Kristian Tyranns historia. Dessa målningar av Kristian Tyrann har otaliga memoarskrivare beskrivit, och det tyckts ha varit en tradition under större delen av 1800-talet att recentiorn skulle mjukas upp lite med dessa hiskliga bilder. Själva examen tog sedan fem timmar med korsförhör av sex professorer.

Även Gunnar Wennerberg, som avlade studentexamen 1837 har i sina memoarer berättat om de ruskiga målningarna av den fula och svartmuskiga Kristian Tyrann. Examen gick väl bra för Wennerberg får man anta, men när han sedan tillsammans med alla andra studenter skulle svära studenteden kom han att bli den förste som revolterade mot en månghundraårig tradition. Studenteden hänvisade till några finstilta paragrafer på latin i universitetets statuter stadfästa av Karl X 1655. Dessa hade Wennerberg långt innan studentexamen, antagligen som en av få i sin tid, översatt och funderat över. Han hade då kommit fram till att han omöjligen med sin självaktning i behåll skulle kunna svära eden. I de föråldrade paragraferna fanns det nämligen en lång rad underliga pålagor, som knappast kunde vara tillämpliga längre. Studenten förbjöds bl.a. att gå med draget svärd på gatorna eller spatsera på gator och torg under pågående gudstjänst. Brott mot detta skulle enligt statuterna ge fängelsestraff. Den unge Wennerberg såg så allvarligt på detta att han ansökte om dispens hos rektor magnificus, skalden Atterbom, från att svära studenteden, men fick avslag. I korrespondens med sin fader hösten 1837 skriver Wennerberg att han omöjligen kan svära en sådan föråldrad ed. Till slut får han faderns välsignelse att följa sitt samvete och löfte om att bli skickad till ett utländskt universitet om han ej skulle kunna studera i Uppsala p.g.a. eden. Så stod då Wennerberg med sina landsmän från Västmanlands nation i stora sessionssalen och väntade nervöst medan en efter en av de studenter som klarat examen ropades upp för att inför Atterbom svära eden. När det blev Wennerbergs tur steg han fram till Atterbom och frågade om avläggandet av tro och huldhetseden tillika innebure edlig förpliktelse att hålla de vid eden fogade stadgarna. Atterbom som satt och halvsov i det monotona svärjandet hörde först inte frågan utan måste få den förklarad av sin sekreterare, men svarade sedan snabbt och otåligt Ja visserligen. Då kan jag ej heller avlägga eden replikerade Wennerberg. På detta svarade Atterbom Då kan ej heller universitetet mottaga eder som alumnus. Bedrövad vände Wennerberg på klacken och gick därifrån, och det såg ut som Uppsala universitet var på väg att mista den blivande fadern till Gluntarna. Då ingrep dock Västmanland nations 1:a kurator Björkgren. Han anförde att det tidigare hade funnits exempel på att vanartiga studenter sluppit relegering om de i stället ställts under kaution d.v.s. underställts en personlig inspektor. Den blide Atterbom såg detta som en möjlighet att retirera och undvika en pinsam situation och det blev bestämt att Björkgren skulle bli Wennerbergs personliga inspektor. Wennerberg kom att vara kvar i tolv år vid akademin och under hela denna tid var han formellt s.k. kautionstudent - ett slags student på nåder. Senare i livet slumpade det sig så att Wennerberg och Björkgren blev kollegor, och vid stridiga meningsutbyten försummade aldrig Björkgren att påpeka Glöm inte att du står under min inspektion!.