Den ekonomiska lärostolen

Frihetstiden präglades tidvis av en nästan patetisk vurm för handel och manufaktur. När Sverige hade slickat sina sår efter Karolinertidens stora nordiska krig var det dags att bygga upp en ny stormakt, men denna gång inte med svärdet utan med vetenskapen och merkantilismen. I den småindustriella guldgrävarstämning som rådde vid Hattarnas makttillträde 1739 passade man därför på att vid Uppsala universitet inrätta en av världens första professurer i ekonomi.

Innehavaren skulle föreläsa över "fundamenterna till manufaktur- och kommercieförfattningarne", och den förste professorn kom att bli den blott 30 år gamle Anders Berch. Han var något av en broiler inom Hattpartiet och hans tillsättning var helt och hållet politisk. Den nya lärostolen togs inte precis emot med någon översvallande entusiasm vid akademin. Man tyckte att de gamla ärevördiga vetenskaperna förnedrades när de skulle jämställas med "hushållning som hör var bonde till". Faktum är att professuren i ekonomi innebar något av en revolution i svenskt universitetsväsende eftersom det var den första professuren någonsin i Sverige som enbart syftade till något nyttigt och praktiskt.

Vad drev då en professor i ekonomi under mitten av 1700-talet för teser och hur gick undervisningen till? Uppsalas allra första nationalekonom var faktiskt en svuren planekonom! Det var hans djupa övertygelse att produktion och prissättning i ett land benhårt måste styras av statsmakten om det skulle bli någon ordning och reda. Konkurrens och "naturlig frihet" kunde kanske rent teoretiskt i ett mycket långt tidsperspektiv leda till någon slags bräcklig jämvikt mellan produktion och konsumtion, ansåg Berch, men det kunde omöjligt ske utan stor skada för den enskilde och för staten.

För att en planekonomi ska fungera krävs det att staten har ett mycket gott beslutsunderlag – det insåg redan Berch. Man måste veta hur många invånare landet har, var de bor, vad de producerar och hur mycket de konsumerar. Därför inrättades 1749 värdens första statistiska centralbyrå i Sverige. Man började noggrant kartlägga "inbyggarnas antal, deras årliga av- och tilltagande, huru månge äro gifte eller ogifte, deres ålder, könens proportioner och vad sjukdomar gå i svang". När man väl visste allt så kunde man räkna ut hur landet skulle styras med hjälp av den nya vetenskapen "politisk aritmetik".

Linné hade vid samma tid rönt stor framgång bl.a. genom att sända ut sina lärjungar kors och tvärs över jordklotet för att samla in vetenskapligt material. Berch tog nu och sneglade på kollegans metoder och skickade ut sina egna studenter på ferierna för att dokumentera det ekonomiska livet på hemorten. Tillbaka till Uppsala förde Berchs lärjungar information om lokala produktionstekniker och prover på spannmål, järn, tyger allt annat som producerades. Berch köpte det Rommelska stenhuset (vilket centralbadet nu ligger i) och skapade där "Theatrum oeconomico-mecanicum" som blev ett slags industrimuseum med modeller på maskiner och varuprover från olika näringsgrenar.

Berchs vapendragare under många år och sedermera Uppsala universitets andra professor i ekonomi var den folkilskne, tidvis fullkomligt rabiate, Pehr Niclas Christiernin. Han hade en för merkantilismen och frihetstiden ovanligt modern syn på nationalekonomi. Tillsammans med Berch lyfte han fram tillgången på riskkapital och en låg ränta som avgörande i en ekonomi och påpekade att alla företag drabbas av "matthet och tvinsot utan friska penningar och rörligt kapital". Paret var även banbrytande med att betrakta pengar som en vara vilken som helst som gick att köpa och sälja.

När statskassan var skral efter Hattarnas misslyckade krig mot Ryssland fick Riksbanken den geniala idén att förbättra rikets finanser genom att trycka fler sedlar. Mot slutet av 1750-talet ledde detta till allas förvåning till en galopperande inflation. Bankväsendet i allmänhet ansåg att valutans fallande värde antagligen berodde på underskott i utrikeshandeln och till viss del även på att rent kriminella element hetsade folk att sälja sina sedlar för att spekulera i värdeminskningen. Christiernin däremot lanserade tesen att det fanns ett samband mellan det stora sedelöverskottet och inflationen och tar därför plats i den ekonomiska historien som en av de första anhängarna av den s.k. kvantitetsteorin. När Mössorna tog över makten 1762 sjösattes det beskaste sparpaketet i svensk politisk historia någonsin med målet att återställa den svenska marken till 1752 års värde. Detta innebar en nätt deflation på 300% under de kommande sex åren och den framsynte Christiernin varnade oavbrutet i koleriska utfall för att deflation antagligen var om möjligt än värre för ekonomin i ett land än inflation. Han blev ganska snart sannspådd i alla sina domedagsprofetior när hela den svenska järnindustrin höll på att gå i konkurs.

Hur framsynt Christiernin än var som ekonom beskrivs han unisont av sin samtid som ett ständigt plågoris för studenter och kollegor med en sjuklig passion för gräl och juridiska strider. 1795, när den då 70-årige och något senile Christiernin valdes till rektor, bestämde han sig för att ruska om akademin ordentligt. På ett närmast inkvisitoriskt sätt lade han sin näsa i blöt överallt och kritiserade allt han såg. Inte någon av professorskollegorna undgick hans förolämpningar och attacker. Även studenterna fick sin släng av sleven. Han sammankallade dem en lördag genom att ringa i stora domkyrkoklockan, för att sedan läsa lusen av dem. Under hans tid som rektor skulle det var slut på nattliga krogbesök och ogudaktigheter, och i synnerhet fördömde han den bland studenterna populäre Kants lära (då han själv var dogmatisk empirist). En natt kort efter detta "uppbyggliga tal", som han själv benämnde det, drog en hord studenter till nuvarande Dekanhuset där Christiernin bodde för att okväda rektorn. Christiernin sprang då ut efter stadsvakten och lyckades övertala denne att följa med på en razzia runt stadens krogar och källare. De gastande studenterna som hade stört Christiernins nattsömn kunde höras lite varstans i staden men hur nattvakten än sprang kunde han inte hinna ifatt dem. Då blev Christiernin riktigt upphetsad och började kommendera vakten att rent slumpmässigt arrestera alla förbipasserande. Tillbaka till universitetsfängelset Proban något senare hade de med sig en skräddargesäll, två stillsamma nattvandrare, tre pigor, "en student som uti fyllnad stupat" samt kuratorerna från Södermanland och Östgöta nationer. Efter denna episod var måttet rågat. Såväl akademiska konsistoriet som universitetskanslern hertig Karl vände sig mot Christiernins rättsövergrepp och det slutade med hans avsked som rektor.