Peter Forsskål - en Linnélärljunge

Text: Erik & Marta Ronne
Illustration: Marta Ronne


Publicerad i Ergo 9-1996

"Hårdnackad, vild, envis och kantig" var Linnélärjungen Peter Forsskåls beskrivning på den brännässla han skickade sin lärofader från Egypten. Linné tyckte att växtbeskrivningen passade utmärkt på Forsskål själv och döpte därför den egyptiska brännässlans släkte till Forsskaole.

Ändå var Peter Forsskål en av de lärjungar Linné höll av allra mest och hans allt för tidiga död vid blott 31 års ålder i "Det Lyckliga Arabien" tog Linné mycket hårt. Peter Forsskål föddes i Helsingfors 1732 och redan tio år gammal skrevs han in som student vid Uppsala universitet. Målet var att han liksom sin fader skulle bli präst, med vid sidan om teologistudierna följde Forsskål Linnés föreläsningar i naturalhistoria och blev med tiden en hängiven lärjunge.

Efter avslutad examen i teologi tilldelades han det Guthermunthska stipendiet för studier i Göttingen där han kom att vistas i flera år. Han studerade teologi och orientaliska språk men han kom framför allt att göra sig känd som filosof. Den förhärskande filosofin vid upplysningstidens tyska lärosäten var Wolffianismen, som bland annat utgick från att allt gick att resonera sig fram till med logik, matematik och sunt förnuft. Forsskål tog dock mer och mer avstånd från Wolffianismen. Han avslutade sin vistelse i Göttingen med att disputera på en mycket uppmärksammad avhandling i vilken han hävdar att det i strid med Wolffianismen finns några absoluta objektiva sanningar, och att bland annat moralbegreppet är en sådan sanning, från begynnelsen inneboende i människosinnet.

Det är sannolikt att Immanuel Kant som ung student deltog i Forsskåls disputation i Göttingen och i den infekterade debatt som pågick lång tid efter disputationen försvarade Kant Forsskåls teser. Tjugo år senare blev Immanuel Kant Wolffianismens främste kritiker och det är uppenbart att Kants filosofi, speciellt rörande moralfrågor, har sina rötter i Peter Forsskåls avhandling.

Hemkommen till Uppsala fick Forsskål bo i Skytteanum hos språkvetaren Johan Ihre. Här fortsatte han sin kamp mot Wolffianismen och lyckades snabbt göra sig ovän med merparten av det akademiska etablissemanget. Hans situation förvärrades när han skrev avhandlingen Tankar om borgerliga friheten i vilken han varmt försvarade en oinskränkt skrivfrihet d.v.s. tryckfrihet. Avhandlingen blev en nagel i ögat på det härskande hattpartiet och förbjöds helt och hållet av censuren, då den "innehöll farliga principer och vidriga tankar". I strid med såväl censuren som akademiska konsistoriet beslöt Peter Forsskål att försöka trycka sina teser på egen hand. En order om indragning utgick omedelbart från kanslikollegiet och man genomdrev ett vite på 1000 daler smt för den som sålde eller köpte avhandlingen. Trots det lyckades myndigheterna endast konfiskera 79 ex av 500 och avhandlingen kom att bli en viktig kugge i det arbete som ledde fram till vår första tryckfrihetsförordning 1766.

Peter Forsskål flydde dock undan partistriderna i Sverige och tog värvning i en Dansk forskningsexpedition till Arabien. Med professors namn vid Köpenhamns universitet skulle han ansvara för den naturalhistoriska forskningen. I januari 1760 avseglade expeditionen på det danska krigsfartyget Grönland över Marseille, Malta och Konstantinopel dit man anlände i september. Expeditionens verksamhet förlamades dock av inre strider. Framför allt var det språkforskaren von Haven som förde ett ensamt korståg mot övriga expeditionsdeltagare. Man misstänkte honom till och med för mordförsök på Peter Forsskål som var hans främste vedersakare. Det är emellertid lätt att förstå von Havens antipati mot Forsskål. Denne var nämligen efter sina studier i Göttingen vida överlägsen expeditionens formelle filolog von Haven i arabiska och de övriga i expeditionen föredrog att använda Forsskål som tolk och översättare.

Från Konstantinopel for expeditionen till Alexandria och stannade sedan i Egypten under ett år. Forsskål lärde sig och dokumenterade en rad arabiska dialekter men framför allt ägnade han sig åtl den första vetenskapliga kartläggningen av den egyptiska floran och faunan. Helt riskfritt var det dock ej. Vid en av sina många exkursioner längs Nilen blev han rånad av kamelberidna beduiner och plundrad in på bara kroppen. I sin dagbok skriver han: "De lämnade mig ej mer än böxorna och västen och ett täcke att skyla mig med."

Expeditionen drog sedan vidare till Arabica Felix eller "Det lyckliga Arabien" i nuvarande Yemen, men under marschen genom den arabiska öknen tynade expeditionen bort en efter en i pest och malaria. Arabien var inte fullt så lyckligt och det enda Forsskål gläder sig åt i sin dagbok under denna resa är upptäckten av Opobalsami varav den ryktbara Mekkabalsamen bereddes. Efter ankomsten till Arabien insjuknade även Forsskål i hetsig feber och avled kort därefter i bergsbyn Jerim.

En enda överlevande från expeditionen, Forsskåls trofaste vän Niebuhr, lyckades ta sig hem till Danmark och merparten av Forsskåls herbarium, naturaliefynd och anteckningar försvann. En stor del av de anteckningar som räddades har man dessutom ännu inte kunnat tolka då de är skrivna på en hemlig kod som blott Forsskål kände till. Ändå räckte materialet till för att postumt utge Flora Ægyptiaco-Arabica som innehåller mer än 300 nya arter och 24 nya släkten som ännu anses vara vetenskapligt korrekt beskrivna.


Den här artikeln ingår i en serie om 123 artiklar av Erik Ronne & Marta Ronne publicerade i Uppsala Studentkårs tidning Ergo under åren 1994-2005.