Den mysiga Proban

Domtrapphuset rymmer en hel del studenthistoria. I dess murar var nämligen under flera århundraden stadens speciella studentfängelse inhyst, en fuktig, mörk men egentligen ganska mysig håla som kallades Proban.

Studenthistorien skrivs inte bara i böcker. Ofta finns den gömd bland hus och gränder, helt osynlig för den oinvigde. Ett bra exempel är det så kallade Domtrapphuset, den rosafärgade byggnad som idag rymmer den kända restaurangen Domtrappkällarn. I dessa murar var nämligen under flera århundraden stadens speciella studentfängelse inhyst, en fuktig, mörk men egentligen ganska mysig håla som kallades Proban.

Som skriftliga källor förtäljer grundades fängelset på 1600-talet och det blev snabbt en både omtyckt och välbesökt umgängesplats för den studerande ungdomen, där det varken saknades mat, öl eller spel i rikliga mått. En särskild stor popularitet sägs fängelset ha åtnjutit inför stundande tentor. Då hittade de unga männen gärna på hyss som de kunde sona i Proban, en bra anledning att inte inställa sig på den utsatta tentamensdagen. Att hamna i Proban var ingen konst. För den sluge räckte det med att knycka ett äpple eller att skära näsan av en studiekamrat. En annan lösning var att som Södermanlänningen Jacobus pryda skomakarens port med den elaka inskriptionen "Din Annica är en hora". Studenter såg ofta till att anhållas tillsammans med en större vänkrets under särskilt skräniga nationsfester eller nattbråk på stan. Då kunde sammankomsten fortsätta med en nattsexa i en av fängelsets små kammare.

Om just ett sådant muntert dryckeslag finns en historia bevarad från 1680-talet. Där berättas det om hur studentfången Isaac Knoop och hans glada sällskap löste problemet med en akut ölbrist mitt under ett passionerande tärningspel. När det öl som universitetet alltid trakterade sia fångar med hade sinat frampå efternatten beslöt sig Isaac att försöka skaffa en nödranson utifrån. Han slog sönder murbruket runt ett gallerfönster och bröt sig ut ur Proban. Hos en krögare på andra sidan gatan inköpte han sedan en tunna öl på krita för universitetets räkning. Sedan återvände han direkt till de törstiga kamraterna på Proban där han pliktskyldigt avtjänade den återstående delen av sitt straff. Man får förmoda att ölet räckte hela fängelsevistelsen ut. Hur som helst sågs Isaac Knoop aldrig inkoma med någon nådeansökan. Men hur kom det sig egentligen att Uppsalastudenterna disponerade en sådan lyx som ett eget fängelse, och dessutom på gångavstånd från nationerna och studentbostäderna? Anledningen till detta var att Uppsala universitet, liksom många andra akademier, länge var en sorts stat i staten. Dess anställda och studenter hade juridisk immunitet, vilket innebar att de till stor del stod utanför polisens och rättsväsendets herravälde. De lagbrott och förseelser som begicks inom akademien, och vilkas antal genom århundraden inte var så ringa som mången kan tänkas tro, utreddes i stället av rektorn och akademiska konsistoriet. Polisen hade ingen rätt att ingripa i studentbråk eller att anhålla den som var inskriven vid akademien. För sådana ändamål höll sig universitetet med speciella ordningsvakter, någon sorts egen polisstyrka som skulle tämja den bildade ungdomen. Här bör tilläggas, att sett ur dagens perspektiv kunde dessa lagens änglar knappast kallas för annat än en tung stridsbataljon. Den upprustning som företogs i samband med studentbröderna Julins upptåg 1663 säger något om vaktstyrkans tidigare storlek och vapenresurser. Då förstärktes nämligen universitetsvakten med fjorton man, samtidigt som stridsutrustningen kompletterades med trettio bardisaner, tio musköter samt ett ansenligt antal stålhattar och bröstvärn. Vid större studentbråk kunde vakten dessutom kalla in en insatsstyrka på 30 dragoner från Upplandsregemente.

Det var just på grund av universitetets juridiska immunitet som den så kallade depositionsakten kom till 1595. Depositionen motsvarade delvis dagens registrering av nyantagna studenter, fast under mycket mer högtidliga former. De nyinskrivna studenterna "deponerades" vid akademin, vilket huvudsakligen innebar att de övergick till att lyda under dess lagar. För att undvika allt eventuellt missförstånd var det därför viktigt att föra en förteckning över de antagna. Att den officiella depositionsakten ganska snart kryddades med studentikos pennalism av grövsta slag var en helt annan sak. Till berättelsen om studentfängelset Proban hör även historien om den så kallade spången som löper längs Domtrappkällarens fasad. I studentikosa kretsar har sedan århundraden en vidskepelse hållits levande att den student som beträder spången innan hon eller han tagit sin examen aldrig blir klar med sin utbildning. Orsaken till att denna obetydliga arkitektoniska detalj av generationer studenter fått skulden för deras misslyckanden kan ha en enkel förklaring. På det gamla studentfängelsets tid sågs ju många bråkstakar beträda spången på väg in i Proban, ofta under eskort av universitetsvakten. Bland dem fanns säkert några som aldrig fick någon tid över till att föra sin C-uppsats i hamn...