Den sista studentexercisen

När Sverige slickade sina sår efter förlusten av Finland passade den blivande regenten Karl Johan på att ta ett första steg mot allmän värnplikt. Den s.k. "beväringsinrättningen" infördes 1812. Efter en längre tids debatt lyckades emellertid universitetet utverka att studenterna skulle få göra en egen beväringstjänst i Uppsala och med en lång rad, i svensk militärhistoria, fullkomligt unika privilegier.

När Sverige slickade sina sår efter förlusten av Finland passade den blivande regenten Karl Johan på att ta ett första steg mot allmän värnplikt. Den s.k. "beväringsinrättningen" infördes 1812 vilken påbjöd alla ynglingar mellan 20 och 25 år att göra krigstjänst. Uppsala universitets försökte utan framgång att helt undanta studenter från beväringspliken. Efter en längre tids debatt lyckades emellertid universitetet utverka att studenterna skulle få göra en egen beväringstjänst i Uppsala och med en lång rad, i svensk militärhistoria, fullkomligt unika privilegier. Den s.k. "exercisen" komprimerades till 1-2 försommarveckor då de sista tentorna var avklarade och vädret var som vackrast. Man exercerade i civila kläder och sov i sin egen sägn. Vidare så söps det helt schemalagt under exercisen i ett häpnadsväckande tempo även med studentromantiska mått mätt; det var inte ovanligt att de militäriska övningarna urartade i fullkomliga orgier redan vid 8-tiden på morgonen.

Under studentromatikens glansdagar 1840-1869 kom den bacchanaliska exercisen att följa en i detalj utarbetad ritual, som har blivit rikligt skildrad i memoarer från denna tid. Beväringarna klädde sig för sitt eget höga nöjes skull i en påhittad uniform bestående av frack med bandlär, vita byxor och studentmössa. Även om det var officerare från Uplands regemente som ledde exercisen valde studenterna egna "korpraler" - en från varje nation, som fungerade som deras språkrör. Vidare valdes bl.a. en "pastor" en "klockare" och en "spögubbe", och de förtroendevalda försågs med skojiga epåletter på axlarna. Halv 8 var morgon under exercisen samlades de ca: 200 beväringarna i Odinslund och pastorn höll morgonbön. Därefter exercerade man sig bort till Botaniska trädgården där det var dags för ett mellanmål med färdigbredda smörgåsar öl och brännvin allt uppdukat på olika bord för de olika nationerna. Enligt tradition skulle man till smörgåsen dricka fem supar, och för var och en sjöngs ens speciell sång. Ofta började man emellertid dagen med så mycket som sju supar på raken, varför det kanske inte alltid var så lätt att hålla takten under restan av exercisen. Nu var det dags för spögubben att klättra upp i ett träd. Han fungerade som ett slags rolighetsminister och hade till uppgift att varje dag från trädets topp sjunga en nyskriven satirisk visa. Sedan fortsatte exercisen för de som ännu stod upp. Man promenerade ut till Polacksbacken och där väntade den oumbärliga trossen med mer mat och supar och en hel rustvagn med iskyld punsch. Fram på eftermiddagen avlossades något eller några få skott ur ett gammalt muskedunder, för att skapa lite krigisk stämning inför sexan som vidtog när den hårda arbetsdagen äntligen var över.

Studentbeväringarnas privilegier kom emellertid att avskaffades 1869. Missnöjet med det förnäma studenterna som i en enda utsträckt fylla fullgjorde sin värnplikt hade av lättbegripliga skäl pyrt en längre tid bland yrkesmilitärer och riktiga beväringar. Den händelse som fick droppen i bägaren att rinna över utspelade sig i samband med doktorspromotionen 1869. En 22-årig studentkorpral flanerade under pågående exercis dagen innan promotionen arm i arm med sin kusin och blivande fästmö längs Östra Ågatan. Rätt som det var mötte de en främmande officer - en viss löjtnant Berndes - som gästade Uppsala då en släkting till honom skulle promoveras. Den kärlekskranke ynglingen hade helt sin uppmärksamhet riktad mot sitt sällskap och kom sig inte för att göra honnör och hälsa på löjtnanten. Löjtnanten, som såg att det var en studentbeväring men antagligen inte var riktigt van vid detta släkte, röt då i häftig ton: "Vad är det här för förbannat självsvåld att inte göra honnör för en officer i uniform?" Studenten fick sedan stående i givakt motta en längre uppsträckning, som naturligtvis inte kändes bättre av att hans tilltänkta stod intill – det slutade faktiskt med att flickan storgråtande sprang från platsen! När nyheten nådde ut bland de övriga studentkorpraler blev förbittringen stor. Samtliga ämbetsbröder sammankallades om man beslöt "att löjtnant Berndes eftertryckligen skulle straffas för att han hade vågat skymfa en student i en ung dams närvaro". Löjtnant Berndes satt denna eftermiddag på Flustret vid ett punschbord jämte ett par andra officerare med damer. Klockan 5 e.m. samlades över hundra studentbeväringar bakom Flustret och tågade sedan en efter en i gåsmarsch fram till Berndes bord, gjorde honnör och ropade med hög röst "Gud bevare löjtnant Berndes!" Detta pågick en halv timme och efter en stund började den eleganta publik som i feststämning samlats på Flustret inför morgondagens högtid besvärat gå sin väg då de inte längre uthärdade det allmänna åtlöje scenen väckte. När Berndes till sist var ensam kvar reste sig även han med en häftig ed och försvann. Dagen efter gick promotionen av stapeln i Uppsala Domkyrka. Löjtnant Berndes hade fått en speciell inbjudan att sitta på "Parnassen" - läktaren i Domkyrkan - där annars bara den allra högsta nomenklaturan ägde tillträde. Vid trappan som ledde dit upp stod enligt gammal tradition en hedersvakt av tolv studenter från årets beväring tysta och orörliga med "gevär för fot". När processionen med ärkebiskopen, universitetskanslern och både generaler och ministrar anlände för att inta sin platser ljöd kommandoropet från förste korpralen Bildt: "Skyldra gevär! Gud bevare löjtnant Berndes!" Saken var nu inte utagerad med detta. På promotionsfesten samma kväll på Carolina där beväringarna fungerades som marskalker viskade alla halvhögt bakom hans rygg "Gud bevare oss för löjtnant Berndes!" till dess den stackars löjtnanten skummande av raseri lämnade balen.

Visst hade Berndes fått sig en rejäl knäpp på näsan av de egensinniga Uppsalastudenterna med hela episoden kom olyckligtvis till Karl XV kännedom. Ehuru själv gammal Uppsalastudent kunde inte kungen tåla denna skymf mot krigsmakten. Studenterna fick betala dyrt för sitt upptåg. Till våren därpå avskaffades nämligen studentexercisen. Studentmössan och fracken byttes ut mot vanlig uniform och den egna sängen mot en kall och fuktig plats i ett tält. Slut var det på supandet och studenterna hade bara att rätta sig i leden med "vanliga bondbeväringar".