En studentskas resa i Tyskland

Studievistelser utomlands har i flera århundraden betraktats som en viktig del i unga mäns utbildning. Men vart reste unga kvinnor som sedan slutet av 1800-talet börjat studera vid universitetet? Till de mer lärorika resor som gjorts av kvinnliga studenter under de första åren av 1900-talet hörde onekligen medicinaren Ada Nilssons vistelse i Tyskland.

Studievistelser utomlands har i flera århundraden betraktats som en viktig del i unga mäns utbildning. Redan under medeltiden reste kunskapstörstande studenter runt i Europa för att lära sig något nytt vid välrenommerade universitet vilkas antal på den tiden var mycket begränsat. Med tiden kom seden att unga män från välbärgade familjer skickades ut på bildningsresor i sällskap av sina lärare, så kallade informatorer. Konststuderande reste ofta till Italien och Grekland på jakt efter inspiration. 1800-talets lundastudenter gjorde en sorts bildningsresor till Köpenhamns nöjeskvarter. Men vart reste unga kvinnor som sedan slutet av 1800-talet börjat studera vid universitetet?

Till de mer lärorika resor som gjorts av kvinnliga studenter under de första åren av 1900-talet hörde onekligen medicinaren Ada Nilssons vistelse i Tyskland. Ada Nilsson läste medicin och tillhörde den lilla skaran kvinnliga pionjärer inom läkaryrket i sekelskiftets Sverige. På den tiden hade inte kvinnliga läkare rätt till offentliga tjänster, utan fick nöja sig med privatpraktik om de ville utöva yrket. Den så kallade behörighetslagen som gav kvinnor rätt att arbeta inom offentlig sjukvård på samma villkor som manliga läkare kom 1923, och i praktiken först 1925.

Ada var intresserad av obstetrik, förlossningar och barnmedicin och i hennes utbildning ingick först en lång praktik på Akademiska sjukhuset i Uppsala och sedan på Serafimerlasarettet i Stockholm. Senare skulle hon öppna en privatpraktik på Söder. Mot slutet av studierna bestämde hon sig för att göra ett studiebesök i Tyskland, eftersom landet ansågs vara ett av de ledande inom obstetrik och förlossningskonst. Rundturen i Tyskland omfattade bland annat Dresden, där Ada fick gå på kurs hos Tysklands kungliga förlossningsläkare, och Berlin, där hon studerade hudsjukdomar. Alla studier omfattande naturligtvis endast teorin, eftersom kvinnliga läkarstuderande inte heller där fick arbeta i offentlig tjänst. Tillsammans med de tyska studenterna deltog Ada i föreläsningar och närvarade som åskådare vid intressanta kirurgiska ingrepp.

Till slut kom Ada Nilsson till München där hon hade erbjudits att gå i lära hos en överläkare på en av stadens kvinnokliniker. Den första morgonen infann hon sig full av arbetsiver i operationssalen för att bevista en operation som skulle utföras av en berömd kirurg. Även där fick Ada endast titta på, eftersom kvinnliga läkare varken tilläts att delta i arbetet eller högt kommentera kirurgernas arbete. Operationen hade knappt hunnit komma i gång då Ada plötsligt såg hur den berömde professorn med en symbolisk och vördnadsfull gest överlämnade skalpellen åt en av sina manliga assistenter. Denne började operera med gick långsamt och tafatt till väga, som om det var för allra första gången han överhuvudtaget höll i en skalpell. Med förvåning märkte Ada att assistenten gjorde flera allvarliga fel vid operationen, något ingen av de närvarande kirurgerna reagerade på. Hon såg sig försiktigt omkring på de närvarande och skakade lite på huvudet men ingen av dem rörde en min. Själv fick hon naturligtvis inte säga något. Till slut lyckades assistenten efter upprepade försök sy ihop såret. När ingreppet slutförts tog assistenten av sig den vita rocken och under djup tystnad lämnade han operationssalen i sällskap med den berömde professorn. De närvarande läkarna följde dem till dörren med en bugning. Ingen i salen sade ett ord. Eftersom Ada hade några frågor till professorn stannade hon kvar och under tiden gick hon fram till fönstret och tittade ut. Hon såg hur en pampig limousin körde fram till sjukhusporten och hur den opererande assistenten steg in, varefter professorn med en djup bugning stängde bildörren. Då kunde Ada inte hålla tyst längre utan frågade vad det hela egentligen handlade om och vem den mystiske, och inte särskilt kunnige, operatören egentligen var. De närvarande svarade nästan i kör att detta var "Hans Kungliga Höghet Prins Ludvig Ferdinand av Bayern", som bevisligen var en mycket begåvad man, eftersom han också spelade fiol i hovkapellet.

Någon mer operation på just detta sjukhus ville Ada Nilsson inte se. Men vistelsen i München blev hennes viktigaste erfarenhet från studieresan i Tyskland. Hon lärde sig att även om där utexaminerade kvinnliga läkare inte fick utöva sitt yrke var det tillåtet för högvälborna amatörer att leka med människors liv och hälsa. Om den kvinnliga patienten någonsin vaknade till liv igen efter prins Ludvigs kirurgiska experiment förtäljer inte historien.