Tre busar från Södermanlands nation

Text: Erik & Marta Ronne
Illustration: Marta Ronne


Publicerad i Ergo 9-1995

Detta är berättelsen om de tre bröderna Julin, vilka efter ett antal mindre hyss lyckats dra in hela Södermanlands nation i ett stort upplopp 1663, det så kallade Julinernas upptåg.

Det liv som studenterna förde i Uppsala under stormaktstiden var många gånger inte uteslutande ägnat åt förkovran. Tvärtom fick ofta krogen ersätta föreläsningssalen. Man söp och slogs mellan de intellektuella övningarna och ställde till en massa trassel för myndigheterna. För många var de trånga cellerna i studentfängelset en lika permanent bostad som den egna studiekammaren.

Till de i studenthistorien mer kända bråkstakarna räknas de tre bröderna Julin, vilka efter ett antal mindre hyss lyckats dra in hela Södermanlands nation i ett stort upplopp 1663, det så kallade Julinernas upptåg. Historien började med att en av dem, Petrus, hade av konsistoriet dömts till ett kortare fängelsestraff för misshandel. Med hjälp av bröderna Anders och Johannes försökte han smita från straffet genom att fly till föräldrahemmet i Nyköping. Bröderna gick ombord på en båt vid Islandet (dagens Islandsbro) och med dragna värjor tvingade de båtkaptenen att lasta deras bagage, något som besättningen vägrat att göra eftersom det var allmänt känt att Petrus var belagd med arrest i Uppsala.

Flykten till Nyköping hade ödesdigra följder. Rektor och konsistoriet ilsknade till ordentligt och dömde Petrus till ett års fängelsestraff för flyktförsök. På den tiden fyllde emellertid nepotismen fortfarande en viktig funktion i rättsväsendet. Av hänsyn till Petrus far, den ansedde prosten Julin, tystades hela historien ner och straffet mildrades till "tyst relegering". Där hade bröderna Julin kunnat falla i glömska. Redan samma dag, den 18 november 1663, råkade dock Johannes hamna inför konsistoriets domstol för att ha örfilat en recentior, eller "en novitie", som nyinskrivna studenter kallades på den tiden. På anklagelsen att han "slagit den stackars novitien örfilar, så han var svullen och blå i ansiktet", svarade Johannes tappert, att han visst "gifvit den olydige en örefijl eller twå", men att "den blånad novitien har wid kinbenet stötte han sig på en stolzkarm, när han sig bugade". Dessutom förolämpade Johan konsistoriet genom att kalla recentiorn för "wår lilla pennal" (d.v.s. den som ska pennaliseras). Återigen mildrades straffet av hänsyn till prostfamiljen Julins goda rykte. Liksom Petrus dömdes Johannes till tyst relegering, och bröderna ålades att "till måndagen innan solen gåår nidh resa uthur staden", under förutsättning att "om dhe i medertijdh något tumult åstadkomma" kommer de att en gång för alla relegeras från Uppsala universitet.

De tre bröderna var dock mer benägna på äventyr än vad konsistoriet kunde ana. I stället för att ödmjukt underkasta sig straffet beslöt de att lämna Uppsala under buller och bång. De började med att ordna en stor fest på sin hemnation, där de såg till att alla södermanlänningar trakterades generöst med rusdrycker. Under trumpetstötar och pistolskott drog södermanlänningarna sedan ut på stan. Något riktigt upplopp blev det aldrig, snarare "en rolig sörmlandsafton", som en av studenterna uttryckte det senare. Bråkmakarna eskorterades ut ur staden och dömdes senare till förlust av sina pistoler, som de dock fick lösa ut med tio daler kopparmynt. Många miste sina stipendier och en del dömdes till några dygn i studentfängelset Carcern, dock under hot om relegering ifall "de förhölle sig illa i carcer medh dryckenskap och buller". Upptåget ledde till att universitetsvakten förstärktes med fjorton man och att en reservtrupp av humlegårdsdrängar och timmermän mobiliserades. Stridsutrustningen kompletterades med trettio bardisaner, tio musköter samt ett ansenligt antal stålhattar och bröstvärn.

Bröderna Julin hann ta sig ända till Stockholm där de häktades av en insatsstyrka på 30 dragoner från Upplands regemente. Det hårda fängelsestraffet mildrades ganska snart av rektorn, naturligtvis för den åldrige fadern Julins skull. Långt senare adlades en av bröderna. Knappt hundra år senare blev hans sonson Petter Julinsköld, universitetets dåvarande kassör, känd för att ha förskingrat en ansenlig del av akademiens tillgångar. Äventyrslustan låg uppenbarligen i släkten.


Den här artikeln ingår i en serie om 123 artiklar av Erik Ronne & Marta Ronne publicerade i Uppsala Studentkårs tidning Ergo under åren 1994-2005.