Universitetet 400 år ?

Vårt 518 år gamla universitet som har undervisat mer eller mindre kontinuerligt i 429 år och omgrundades för 402 år sedan firar 400-årsjubileum den 15:e mars. Hur gamla är vi och vad är det vi firar?

Uppsala universitetet grundades 1477 och de första årtiondena förefaller ha framflutit under tämligen ordnade former. När den åldrade ärkebiskopen och universitetsgrundaren Jacob Ulfsson 1515 nedlade sitt ämbete kom emellertid universitetet att försjunka i ett allt mer avdomnat tillstånd under ett halft sekel. En stor politisk oro rådde under den sena Sturetiden. Inbördeskrigets vingslag svepte även över Uppsala och den nye ärkebiskopen Gustav Trolle lade sin kräkla och det akademiska arbetet i träda, för att istället ägna sig åt det värdsliga maktspelet.

Allt utmynnade i unionsupplösningen, Gustav Vasas tillträde och reformationen.Protestantismen var i sin ursprungligaste tappning rent antiintellektuell. Den unge Luther rasade mot hednisk visdom och menade att Guds ord var något rent som inte skulle smutsas med det tvivel som uppstod då tron filtrerades genom kunskap och lärdom. Nu lyckades Melanchthon i sinom tid få Luther att överge dessa dumheter men under reformationens genombrottsår raserades de katolska kulturinstitutionerna och en rad universitet hann läggas ned.

Här i Sverige, under Gustav Vasas regim, blev den kärva tiden längre och svårare än någon annanstans och i det andliga och kulturella klimatet rådde permafrost.Uppsala universitet var under hela Gustav Vasas regeringstid så gott som helt avsomnat. Blott några få spridda noteringar finns bevarade. Teologiska fakulteten omnämns flyktigt 1526 och en och annan avdankad akademiker figurerar i olika sammanhang. Under denna tid är det också några enstaka baccalarer (fil. kand.) från Uppsala universitet som immatrikulerar sig på olika tyska universitet för att studera vidare till magistergraden. Om de verkligen har fått någon undervisning i Uppsala eller blott köpt sina examina vet vi emellertid ej.Först under Vasasönerna skedde en ljusning. Sommaren 1566 bestämde sig Erik XIV att väcka universitetet ur sin törnrosasömn och Laurentius Petri Gothus, som hade studerat för Melanchthon i Wittenberg, installerades som professor. Kungen tyckte att det gott kunde räcka med en professor för att upptuckta landets ungdom i boklig bildning.

När Johan III tog över tronen 1569 skedde dock en omfattande nyrekrytering. Laurentius Petri upphöjdes till rektor och fyra nya professorer anställdes. Inga matriklar, ja, nästa inga dokument alls, finns kvar från den här tiden och vi vet inte hur många som studerade här, men det faktum att Johan III inrättade 32 stipendier för fattiga studenter, talar för att universitetet på några få år hade växt rejält. Snart sinade emellertid den kungliga välviljan. Universitetet hade med föredöme från Wittenberg utvecklats till en protestantismens högborg och Johan var ju, till skillnad från sin far och sin storebror, inte någon vän av den ortodoxa lutherdomen. När han så 1576 i en klar flört med påven framlade den s.k. Röda boken brast ovädret löst. Den fränaste kritiken kom inte helt oväntat från Uppsala. Johan som i mångt och mycket var en renesansfurste, fjärran i tanken från den akademiska friheten, lät helt sonika fängsla de bråkande professorerna och statsbidragen till universitetet drogs in.För att skapa en motpol till det lutheranska universitetet i Uppsala grundade Johan ett kollegium på Gråmunkeholmen i Stockholm, lett av den norske jesuiten Kloster-Lasse. Kollegiet kom allt mer att överta universitetets roll, och när böldpesten graserade i Uppsala 1580 flydde de sista studenterna för att inte återvända på flera år. I samma veva hade Kloster-Lasses katolska aggitation tagit sig sådana besvärande proportioner att Johan helt enkelt var tvungen att köra honom ur landet - även om kungen inte var någon ortodox lutheran, ville han knappast framstå som papist. Från och med detta kom kollegiet på Gråmunkeholmen allt mer att infiltreras av lutheraner och slutligen, strax innan Johans död, gick kollegiet samma öde till mötes som universitetet i Uppsala. Johan fängslade, sin vana trogen, professorerna och undervisningssalarna byggdes om till logement för soldater.I stor brådska efter Johan III:s död piskade hertig Karl ihop ett nationellt kyrkomöte - Uppsala möte 1593. Sigismund som var en svuren katolik var fortfarande kvar i Polen och det gällde att en gång för alla slutligen stadfästa den lutherska kyrkan i Sverige innan han fick bud om faderns död och gjorde anspråk på kronan.Nicolaus Olai Botniensis från Gråmunkeholmen valdes till ordförande och hans akademiska kollegor tillhörde de mest drivande krafterna under mötet. Därför är det lätt att förstå att även frågan om universitetets framtid togs upp. Man beslöt att blåsa nytt liv i universitetet, sju lärostolar instiftades och nya privilegier och stadgar formulerades. Den 1:a augusti 1593 utfärdade hertig Karl en urkund med vilken universitetet återupprättades och sedan den hösten har undervisning kontinuerligt bedrivits vid Uppsala universitet. Det efterlängtade privilegiebrevet lät emellertid vänta något på sig innan det hade tuggat sig igenom byråkratin och kunde slutligen underteckans av hertig Karl och riksrådet vid det andra kyrkomötet i Uppsala den 15:e mars 1595.