Lydia Wahlström

Grundaren av Uppsalas Kvinnliga Studentförening, historikern och författaren Lydia Wahlström skrevs in i Uppsala 1888, och tillhörde då den försvinnande lilla skaran av 12 kvinnor bland totalt 1816 studenter.

Grundaren av Uppsalas Kvinnliga Studentförening, historikern och författaren Lydia Wahlström föddes 1869 på Västerås-Barkarö prästgård. Inskriven i Uppsala 1888, tillhörde hon den försvinnande lilla skaran av 12 kvinnor bland totalt 1816 studenter. Det hade inte gått mer än 15 år sedan universitetets portar öppnades för kvinnor och på Lydias tid betraktades studentskorna fortfarande som något av en sensation av sina manliga kolleger som inte sparade på vitsar och spydigheter. Ett av Lydias studentminnen var en föreläsning i litteraturhistoria där professorn berättade om den antika seden att stänga in kvinnor i harem, varpå en manlig student halvhögt anmärkte att "där kunde de gärna ha fått stanna". På nationsfesterna fick studentskor länge inte närvara efter klockan 22.00, vilket vissa professorer brukade signalera genom att ta av sig rocken vid middagsbordet. Lydia förblev i många år den enda kvinnan inskriven vid sin hemnation V-Dala och gick under namnet "vår Lydia" hos de manliga kamraterna.

Tillsammans med 7 andra studentskor som brukade träffas på Törnblads konditori vid Ö. Ågatan bildade Lydia 20 mars 1892 "Upsala Kvinnliga Studäntförening", ett alternativ till studenternas kamratliv. Föreningen fick snart många medlemmar och ordnade möten, föredrag och spex, samt gav ut en egen spextidning. Lydia förblev ordförande i föreningen till 1898. I Uppsalas studenthistoria skrev Lydia och Föreningen dessutom in sig som de första kvinnorna som vågade bära studentmössor offentligt. På den tiden fick nybakade studentskor inte bara var sin vit mössa, utan även en passande pappåse att bära mössan i på väg hem från studentexamen... Efter en hetsig debatt i ämnet tog Lydia och några andra studentskor på sig mössorna Valborgsmässoafton 1892 och promenerade stolt uppför Carolinabacken, dock inte utan att väcka en viss sensation. Studentskornas kampvilja mildrades dock efter ankomsten till nationsbalen där de manliga studenterna villigt medgav att kvinnor klädde i mössa....

I detta Uppsala tog Lydia Wahlström sin fil kand examen i historia, nordiska språk och statskunskap 1891 och i 1898 disputerade hon i historia. Under tiden skrev hon bland annat i tidskriften "Dagny" och debatterade alla möjliga ämnen i pressen. Hon reste i Europa och drev i några år en egen flickskola i England. Senare blev hon rektor för Åhlinska gymnasiet i Stockholm och slussade flera generationer kvinnor genom studentexamen. Som forskare i historia blev hon aldrig knuten till Uppsala universitet men höll nära kontakt med staden tillsammans med andra kvinnliga forskare från samma generation. Wahlström är också en av förgrundsgestalterna inom den svenska kvinnorörelsen. 1903 var hon med och grundade LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. I många år höll hon populärföreläsningar runt om i landet, där ämnena visade en oväntad spännvidd från rösträtt och "Olaus Petris liv och verk" till "Alkoholens inverkan på människokroppen". Känd blev Lydias föreläsning om ålens vandringar under lektiden, dold under den inbjudande titeln "Kärlekshistoria med förhinder".

Som många av de kvinnliga forskarpionjärerna förblev Lydia Wahlström ogift. Hon ägnade sig åt både historiskt och skönlitterärt författarskap. I romanen Sin fars dotter från 1920 skildrade hon kvinnliga studenters liv i Uppsala på 1910-talet och 1949, sex år före sin död, gav hon ut en självbiografi med den mycket träffande titeln Trotsig och försagd.