När studenterna gick på bordell

1902 stängdes Uppsalas sista bordell. Den kallades helt enkelt "Femtionian" då den låg på Dragabrunnsgatan 59, men var också allmänt känd under namnet "Upsala studentkårs fritidsverksamhet". Det var en renodlad studentbordell. Bildningsnivån var hög och borgarbrackor gjorde sig icke besvär.

Könshandeln när seklet var ungt var en produkt av tidens dubbelmoral och allmänt accepterad bland studenter. Många var förlovade med "fina flickor" redan under studietiden. Att gifta sig gick däremot inte an förrän man hade examen och en god inkomst, vilket kunde ta många år. Trots det skulle fästmön "sparas" till bröllopsnatten och då en ungdom i celibat blev för svår att uthärda gick studenterna till bordellen för att "avköna sig". (Men vart gick de fina flickorna?) Att bordellbesök bland studenterna verkligen var mycket utbrett framgår av otaliga skildringarna i litteraturen och just Femtionian har besjungits och hyllats av en lång rad poeter och författare som låg i Uppsala i sin ungdom. Såväl Fröding som professor Schück torde ha varit kunder men bäst känner vi dock till Femtionian genom kanslirådet Axel Lekander som studerade juridik i Uppsala vid sekelskiftet. På 1940-talet donerade han till universitetet en anteckningsbok med titel "Kärlekslivet i Upsala vid sekelskiftet 1800-1900". Boken var försedd med ett hänglås och på försättsbladet stod "Får ej utlånas på många år". Låt oss slå följe med Axel Lekander till Femtionian för att avköna oss.

Uppe till vänster ovanför porten finns en elektrisk ringklocka. Axel sträcker sig upp och trycker på den dolda knappen och det dröjer inte länge innan bordellmamman Teckla syns i en liten fönsterglugg på andra våningen. "Vem där?" frågar hon och Axel svarar med låg röst "Målaren och några vänner du kan lita på". Alla studenter som åtnjuter kredit på etablissemanget har tydligen sina egna lösenord och alias. Man presenterar sig som Nattvardsbarnet, Fransmannen, Knekten, Klinkan, Greven av Lenna, Dubbla Femman, Stora Mogul och Markisen av Feithska tomten. Vi släpps skyndsamt in och eskorteras genom lilla götiska rummet och uppför trappan till mottagningsrummet. I detta Venus väntrum serveras vi porter för "tre ribbor per man - varken mer eller mindre" medan vi väntar på vår tur, men Harald som är där i kväll dricker gratis eftersom hans far en gång i tiden var Tecklas favoritkund. Visst är stämningen lite spänd men samtidigt uppsluppen. Alla verkar känna varandra. Vi röker cigarr och någon drar en historia om gubben Sved. En och annan plump otidighet, ungtuppar emellan, fälls om docent Elsa Eschelsson och stadens fåtaliga studentskor. Uppför trappan kommer den unga Edith Stjärngranat i röd krinolin och gitarr i handen. Hon spelar och sjunger för att underhålla oss och läser även några kärleksdikter. Detta är trots allt en akademins bordell och bildning och höga ideal varvas i en märklig kulturell pyttipanna med den råa könshandeln. Men Axel berättar att det inte alltid är en så familjär och uppsluppen stämning. Ibland händer det att någon professor tittar in eller att en skamsen teologie studerande gör studiebesök för att bättre lära sig förstå begreppet synd. Då brukar den finkänsliga Teckla dra ned ljuset i fotogenlampan och moderligt dölja honom bak sina kjolar. Själva "agerandet", det ärende som fört oss samman, pågår i en kammare intill med sovalkov och sparlakanförsedd säng. Axel föredrar den fylliga Hilma med svarta blänkande ögon, men i kväll är det den långa blonda Lisa som är i tjänst. Efteråt tittar han i sin plånbok. Avköningen har kostat 5 kronor och hans pappa skickar bara 75 i månaden som ska räcka till både mat och hyra. På väg ut passerar vi det stora gustavianska rummet på nedre botten med engelska järnsängar och riktiga madrasser. Där kan man få stanna över natten men det kostar hela 15 kronor och det är en lyx Axel aldrig har haft råd att unna sig.

Teckla hade tjänat som piga i Rasbo men kom till Uppsala 22 år gammal 1870 med den förvånansvärt klara föresatsen att prostituera sig. Kassaflödet var lysande och efter blott ett år kunde hon köpa villan på Dragabrunnsgatan och öppna egen bordell. Hennes koncept var redan från början att nischa in sig på Uppsala studentkår. Visst var studenterna fattiga och levde mest på lån och växlar men det var en trogen och tacksam kundkrets. Hon nekade konsekvent till att ta emot råa busar och obildade proletärer och skapade en akademisk bordell med en finkulturell atmosfär. Studenterna kände sig trygga i denna miljö och Teckla expanderade snabbt det akademiska marknadsegmentet. Med tiden blev hon en allt mer moderlig figur. Hon förhörde sig om sina kunders studieresultat och lät inte dem som hade missat en tenta köpa sex. När någon hade tagit examen däremot ställde hon till gasque på bordellen med "mat och sång, sprit och poesi, och fala flickor". Riktigt trogna kunder brukade vid sin examen erhålla "silverasken". Det var en snusdosa i silver, med Femtionians emblem, som i bjärt kontrast till den krassa verkligheten överlämnades under högstämda tal av Venus prästinna. Femtionian stängdes slutligen 1902 men i en dubbelmoralens sista ironi var skälet inte koppleri utan att Teckla saknade utskänkningstillstånd att traktera sina kunder med porter. Men långt in i vårt sekel, ja ända in i modern tid i vårt svenska folkhem, bjöd grånade män och nostalgiska riddare av en hemlig orden varandra snus ur silverasken.