Den Julinsköldska cessionen

Spekulation på 1760-talet mot den vacklande svenska valutan ledde till det största svindleriet i Uppsala universitets historia. Universitetet drevs mot konkurs och studenternas stipendiefonder ruinerades. Ansvarig för detta var räntmästaren Petter Julinsköld.

Spekulation på 1760-talet mot den vacklande svenska valutan ledde till det största svindleriet i Uppsala universitets historia. Universitetet drevs mot konkurs och studenternas stipendiefonder ruinerades.

Mellan Domen och Helga Trefaldighet ligger Dekanhuset. Namnet är möjligen medeltida och härrör enligt Busser från det dekanhus som låg på samma tomt fram till statsbranden 1702. Den nuvarande byggnaden, som även kallas det Julinsköldska palatset byggdes av Petter Julinsköld på 1740-talet. Han var sonson till en av bröderna Julin som låg bakom det Julinska upptåget2 1663. Åtta år gammal skrevs han in som student och vid blott 31 års ålder tillträdde han 1740 som räntmästare d.v.s. ekonomichef för Uppsala universitet.

Som räntmästare höll Julinsköld till i Aerariet i Gustavianums bottenvåning. Där inne förvarades universitetets tillgångar i likvida medel bakom gallerförsedda fönster, och det var för att skaffa sig en trevlig bostad på lagom pendelavstånd från jobbet som Julinsköld uppförde sitt palats. Ja, ett palats var det verkligen med 45 uppvärmbara rum och en lyx som inte fanns i något annat privathem i Uppsala.

Då kan ju naturligtvis en vän av ordning fråga sig hur en enkel statstjänsteman kunde ha råd med ett palats som var större än både ärkebiskopens och universitetsrektorns. På den tiden hade inte universitetet några revisorer, men det fick man anledning att tillsätta efter den Julinsköldska cessionen 1768. Petter Julinsköld gällde för att vara en skicklig finansman och det var vanligt att förmögna Uppsalabor sätte in sina besparingar hos honom mot god ränta.

Med tiden kom Julinskölds verksamhet att växa till en renodlad bankrörelse med fantastiska belopp upplånade hos fordringsägare över hela landet. Kapitalet användes framför allt till valutaspekulationer mot den vacklande svenska riksdalern och gav god avkastning så länge Hattarna styrde landet. Ekonomin var överhettad, statens finanser skrala och riksbanken finansierade hela kalaset med hjälp av sedelpressarna. Det var lysande tider för den som kunde investera med lånade riksdaler. Nu har dock historien lärt oss, såväl före som efter den Julinsköldska cessionen, att trender i konjunkturen sällan är eviga, och att spekulanterna tids nog brukar bita i gräset. Spekulationsekonomin kapsejsade med Mössornas makttillträde 1764. De sjösatte ett åtstramningspaket som skulle ha fått dagens debatt att blekna. Parallellt med den så kallade stryppolitiken såldes kronans tillgångar ut och intäckterna gick direkt till riksbankens valutareserv för att stärka riksdalern och därigenom sänka räntorna. Effekten blev emellertid något oväntad. När värdet på den svenska riksdalern sakta började stiga avvaktade allt fler med sina betalningar. Investeringar sköts upp i väntan på att man skulle få än mer för sina pengar. På bara något år uppstod en direkt brist på kapital och riksdaleruppgången slog över i skenande deflation.

Det var nu finansmannen Julinsköld råkade i trångmål. Han hade det mesta av sina tillgångar bundna i jordbruksfastigheter och valutor. Det nominella värdet på de lån han hade tecknat i riksdaler steg till det dubbla fram till hans konkurs 1768. För att hålla sig flytande började Julinsköld förskingra från universitetet. Först i liten skala i hopp om bättre tider, men sedan allt mer desperat - bland annat stal han universitetets samtliga fonderade stipendiemedel om 37,000 riksdaler. Till slut sprack bubblan. Universitetets kassa var helt länsad och Petter Julinsköld själv, i egenskap av räntmästare, blev tvungen att förklara universitetet på obestånd. I den revision som följde uppdagades svindleriet. Julinsköld erkände och gick i konkurs. Fordringarna på honom uppgick till smått otroliga 30 ton guld. Universitetets fordring var mer modest och inskränkte sig till 120,643 riksdaler, vilket motsvarade två gånger den årliga budgeten - en fordring som delvis täcktes genom att det Julinsköldska palatset exproprierades av universitetet. I samband med cessionen avled Petter Julinsköld i grämelse.

På Carl-Eric Nohldén hemsida finner du betydligt mer detaljerad information om dekanhusets historia och bilder på hur det såg ut på Julinskölds tid. Det finns även bilder på dekanhuset som det ser ut idag på Uppsala universitets webbplats.